Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Gäddtider

Råneå Snart dags för gäddan.

Åren går och gäddfiskepremiärerna tycks dugga allt tätare. Dags igen! När jag flyttade till Råneå i början på sjuttiotalet sa gubbarna som visste något att leken brukade vara klar kring den 20-25 maj. Så tycks det vara ännu idag, även om vissa varmare försomrar satte tidigare fart på leken. Några viktiga komponenter till perfekt lektid kan vara temperaturen och vattenståndet. För några år sedan upptäckte vi att gäddan hade lekt i byn (Råneå) redan den 20 maj, men att de var olekta på kustkanten vid Råneälvens mynning. Det berodde säkert på att vattnet var något kallare nedströms. I skrivande stund är det relativt kallt och regnigt, ett scenario som för mig känns normalt för årstiden.

Åren har gått på många olika sätt. Gäddan är en predator och tar för sig av allehanda småfiskar, undantagsvis åker även en och annan andunge ner i gäddkäftarna. Jag minns hur det var från början i byn, gäddorna skulle dödas och kastas in i skogen. En motivering var att gäddorna åt ”våra laxungar”. Förehavandet är något av mänsklighetens största fiaskon, den att försöka styra naturens gång utifrån den egna egoismen. Det fullkomligt ”regnar” sådana idéer nu för iden. En av de största krafterna vi lever med och i är ekologins och biologins inre styrkor, förhållanden som vi redan har rubbat för mycket på.

Om vi tittar på det här i det mer globala perspektivet, kan idag konstateras att fiskarter som abborrar och gäddor inte mår bra, framför allt inte i östersjökomplexet. Därför har framsynta organisationer som exempelvis Sportfiskarna börjat etablera ”gäddkläckningsplatser” runt om i landet, framför allt i de mellersta och södra delarna. För det mesta består en sådan av en mer uppdämd myr, gärna näraliggande kustkanten.

Det finns också en annan intressant företeelse i vår tid, den att fiskarter som gäddan och siken har börjat en större etablering av fjälltrakterna. Siken mår inte alls bra i Bottenviken, men tar för sig norrut, vilket till delar kan bero på ett varmare klimat. Idag finns gäddan exempelvis på Sandåslandet norr om Kiruna i allt större populationer.

Hur som helst, gäddfisket är på gång, detta på kanske den populäraste sportfisken i landet. Alla fiskar som inte behövs för snar spis ska och bör naturligtvis släppas tillbaka. För flugfisket gäller därför att använda sig av kraftigare spön. Nyss lekta gäddhonor orkar inte med den långa drillningen som annars krävs. Jag har hittat alltför många döda storgäddor efter kusten.  Skaffa en längre peang, det underlättar kroklossningen.  gunnar@westrin.se

 

Bilden; En fiskevårdande åtgärd är att släppa tillbaka gäddor som inte behövs på tallriken.  

Plasteländet

Råneå Plasten dödar.

Trots att plasten dödar används bara mer och mer av den varan. Hr en flugfiskekompis som är professor i kemi och han menar att plasten är bra men att konsistensen/materialet kemiskt är förkastligt. Därför jobbar man intensivt numera för att försöka att konstruera en ny sorts plast. I september grävde jag upp ur rabatten tre korkar från mjölkpaketen som jag grävde ner för tre år sedan. Trodde att naturen skulle ta hand om de eftersom det står att de är gjorda av ett växtextrakt? Numera ser jag i beskrivningen att dessa skall de slängas bland plasten? Det betyder att det likt förb….är plast i korken? Generellt sett tycker jag inte att industrin tar kritiken om plasten på fullaste allvar. Förstår att folk som jobbar med återvinningshanteringen känner en viss frustration. Det är inte deras fel att det ser ut som det gör.

Har förnöjt mig med att utföra ett experiment i mitt eget kök. Vi är tre personer i familjen. Jag har sparat allt materiellt avfall från köket i två veckor och ser till min stora förvåning att 85-90% av allt emballageavfall/vecka  består av plast eller den allt vanligare kombinationen plast/aluminium.

Ringde till fabriken som gör/marknadsför kattmat, där frågan från mig var vad kattmatspåsarna var gjorda av. Den jag pratade med blev först förvånad över frågan, men efter det jag sagt att vår katt gillar maten, kom svaret. En blandning av plast och aluminium. Frågan från mig kom direkt. Var ska jag kasta påsarna, i plast- eller metallcontainern?  Varför skriver man inte ut sådant på påsarna? Något svar på detta fick jag inte. Har sedermera pratat med Lumiere i samma ärende och de rekommenderade plastcontainern. En sopåkare sade att man kan kasta de i brännbart?!

Det betyder att 85-90% av den här familjens avfall ligger på plast, eller plast/aluminium. Resten 10-15% är papper typ hushållspapper eller annat som kan läggas till tidningar på återvinningsplatsen, eller så bränner jag upp det i kaminen. DET BETYDER ATT PÅ SÅ SÄTT KAN JAG HELT ELIMINERA DEN GRÖNA SOPTRUNNAN!??

gunnar@westrin.se                                                                              -Gunnar Westrin-  

Drömtid.

Råneå I drömmarnas värld…igen.

När den första snön lägger sig över landskapet fångas jag direkt av två känslor, den tysta och magiska och den drömmande. För mig är drömmarnas tid absolut den här snöiga tiden fram till nyåret. I januari kommer nya krafter till, där den stora anledningen är att ett nytt år har börjat och att allt är nytt och oskrivet. Men nu, precis när jag känner att fiskekorgen är full av snö, kommer nostalgin och drömmarna galopperandes genom rummen. Det är under den här tiden som kaminens ved sprakar i månader, den tid då drömmarna och skrivandet tar vid, den tid då alla andra realiteter liksom kommer i skymundan. Den tid då man har lite mer tid för varandra, den period då jag också får lugnet genom vår katt Sinatra, som brukar vara vänlig nog att sjunga för mig. För mig är det synnerligen viktigt att vi har fyra årstider. Avstampet, äventyr och vandring, nertrappning och drömmarnas tid. Jag skulle absolut inte kunna funka med bara en eller två årstider. Vad skulle jag då göra med alla mina instängda drömmar, skrivandet och vedeldandet?  

 

gunnar@westrin.se

Resandefolket

Råneå Paradiset finns runt hörnet.

Jag har under många år funderat på hur turismen fungerar här uppi norr. Har alltid tyckt så där om tanken på att ska man turista ska man söderut. Mitt i kallvintern längtar folk efter värmen och badstränder, vilket jag förstår, men förstår inte hur vi liksom ibland har glömt vår egen värld. Åren har gått och nu vet vi. Turismen exploderar i norr även om vi fortfarande har exotismen på andra breddgrader. Min exotism är att få sitta på en fjällsluttning och njuta av tystnaden, forsens sorl, sångsvanarnas flykt över trolska nejder.  Andra vill vandra runt i storstäder, gästa sandstränderna söder om ekvatorn eller varför inte njuta en seglats på Stora Barriärrevet? Vi är olika och det måste vi få vara. Jag har också sett världen, men oftast med ett fiskespö i bagaget.

Lofoten.

Häromsistens gästade min fru, svåger Bengt och jag Lofoten ute i den blåa atlanten. Underbar är ordet. Fantastiskt ett annat. Om detta handlar krönikan nu på onsdag. Några veckor innan kutade samma gäng till Treriksröset en dag. På kvällen kom samtalen. Tänk att vi alltid har bott så nära fantastiska resmål, utan att ha varit dit? Kanske är det så med oss i norr. Vi känner till ställen, men vi åker mot sydliga domäner när vi ska turista. Eller som någon sa; ”Det skulle aldrig falla mig in att åka norrut på semestern”. Numera är Kiruna kommun ett av de hetaste resmålen för turisterna, vilket gläder mig. En orsak är att många av oss resande har sett världen. När pensionsåldern har kommit är dags att äntligen gästa norra Sverige, Finland och Norge?!!

Krönikorna i NSD.

Krönikan som kommer nu på onsdag är också min 500;e i NSD. Samtidigt har jag under många år varit fast medarbetare i de flesta svenska fisketidningarna och är så fortfarande. Med NSD är det speciellt, eftersom jag har fått en enorm kontakt med läsarna. Det är den stora glädjen med krönikejobbet. Krönikorna började jag med under midsommar 1990, den gången var Carl-Olof Rydén boss på tidningen. Han ringde mig och jag svarade ja på direkten. NSD för mig är en viktig och vital del av Norrbotten. Åren går!

gunnar@westrin.se

Gäddkungen

Råneå Pier Rynbäck från Råneå, mitt i gäddparadiset.

När Pier och jag är ute och fiskar blir det samtidigt läraren och eleven. Under de år jag jobbade på skolan blev det helt naturligit en hel del fiske. Jag jobbade på mellanstadiet och såg naturligtvis till att fisket kom på ett och annat sätt. Bland annat hade jag ett flugbindarbord bak i klassrummet, dit eleverna fick gå och binda när de var klara med skoljobben. Ett antal av de elever som gick ut sexan var redan vid 12-13 års ålder fullfjädrade flugbindare, bland annat Pier.

Pier är en allroundfiskare som också trivs ypperligt tillsammans med både ett pimpelspö eller ett flugspö. De senaste åren har han gått till botten med gäddan och räknas idag in som en av de skickligaste i den genren i landet. En del i det gebitet kallas predatorfiske, där bland andra gäddan, gösen och abborren platsar.  För några dagar sedan drog vi ut på gäddfiske, pudersnö på backen och några grader kallt. Sångsvanarna var på reträtt men inte den illavarslande storskarven.  När jag växte upp var gäddan ett hatobjekt av många, framför allt i skogslandet. Idag är arten förmodligen landets populäraste sportfisk. Den här gången var det eleven som fick lära magistern ett och annat av stor vikt.   

I min ålder känns det extra spännande när man får till sig ny kunskap. Om detta och mer därtill kommer i min januarikrönka, då ni mer ingående kommer att få träffa Pier, som har en enastående kunskap om gäddan, gäddfisket och prylarna.                               gunnar@westrin.se

Bilden; Pier in action.  

Minnesmärke eller runa?

Råneå Minnesmärke eller dödsruna?

Varje morgon brukar jag gå in på Fiskejournalens hemsida och kolla in eventuella nyheter. En rapport var att konstnären Dan ”Huge” Fahlström har målat en fantastisk bild på en hoppande lax, detta på en plåtvägg i Kramfors, en enorm målning, både till storleken och till konstnärskapet. En hyllning till laxen, ett minnesmärke på en plåtvägg i Kramfors, som ligger vid stranden av totalutbyggda fd laxparadiset Ångermanälven. Jag får inte riktigt ordning på alla vibbar som drar genom huvudet, men kan väl konstatera att konstnärens intention att skapa ett minne, eller ge en fanfar åt laxen är helt ok, men att för mig blev det mer en dödsruna över en förr så viktig och intressant organism som just laxen.

Jag kan ju inte påstå att utbyggnaderna av de flesta av våra laxförande stora älvar på något sätt har gynnat laxen, inte heller långrevsfisket som fortfarande existerar hos vissa länder i Östersjökomplexet, för att nu inte nämna den allmänna destruktionen av våra innanhav med överfiske, övergödningar, sjukdomar och fiskdöd. Det känns lite lurt med minnestavlan eftersom det också skapar en - det var bättre förr känsla, kanske en hyllning till en fiskart som har betytt så mycket för oss, framför allt innan älvutbyggnaderna kom till. Men som sagt, estetiskt är konstverket en total fullträff. Den skapar känslor, vilket jag tror och hoppas att även konstnären önskar. 

 

www.fiskejournalen.se                 gunnar@westrin.se    

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR