Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Minnesbloggarna

Råneå Minnesbloggarna.

Det slog mig plötsligt när jag läste Olov Abrahamssons initierade minnesbloggar för 2019, den att hjärnan verkligen behöver en och annan påminnelse då och då. Minnet är en mysko mackapär. När jag då och då träffar någon gammal polare, vi som gjorde så många fiskeresor tillsammans, kommer naturligtvis snacket igång. Vi minns ramarna men innehållet kan diskuteras. Vi kommer ihåg olika episoder från samma resa? Det jag glömt minns kompisen och vice versa. Det är bra med en uppfriskande påminnelse då och då. Konstigt är också att åtminstone jag har svårt att minnas vad jag gjorde i går, men har det mesta kristallklart vad som hände för trettio år sedan? Min fusklapp i tillvaron är naturligtvis mina årsdagböcker, där den 57;e i ordningen snart kan sättas i bokhyllan.

Ett bra sätt att minnas är absolut att skriva, om inte dagböcker så i alla fall någonsin form av anteckningar. Det fick vi lära oss redan under skoltiden, anteckna ner det du vill komma ihåg. Det sitter liksom lite bättre då. I mobiltelefonens tid kan just den detaljen komma lite på skam.

Ett annat sätt att komma ihåg livets olika varianter är att måla, som Frekko i Skaulo, allt i allomannen, renägaren, renskötaren, konstnären, fiskeguiden, vildmarksmannen etc. Det var honom och frugan Sussi som min senaste krönika handlade om. Minnen berikar och det sätter han på pränt med sin magiska pensel…och vackert blir det. Se nedan.

gunnar@westrin.se

BILD; Fredrik ”Frekko” Mickelsson-Skaulu i högform.

Björnen hälsar på

Råneå Anekdot för mars 2020.

Jag har genom åren haft ett särskilt årstema på bloggen här på NSD, förutom alla nyhetsinslagen och personliga kommentarer.  Det år som nu nalkas blir inget undantag. Vissa år har jag haft månadens fiskeprofil, olika flugmönster och senast har det handlat om året 1969. Nu hade jag tänkt mig att bjussa på en anekdot i den första bloggen för varje månad. Anekdot kan betyda en kort historia, gärna med lite humor. Det har ju onekligen hänt ett och annat genom alla åren…och naturligtvis är allt sant. 

Skitcoolt björnmöte.

Under de tre somrarna jag gästade Alaskas vildmarker skedde naturligt en hel del mer eller mindre dramatiska björnmöten.  Det var oundvikligt på sådana marker. Under sommaren 1980, när jag och kompisen som vanligt bodde i eskimå- och indianbyn Iliamna i de mer centrala delarna av Alaska, flög vi en dag söderut till den fantastiska sjön Gibraltar Lake. Till sjön rann två intressanta åar, bägge med namnet Dream Creek. Eftersom utloppet i sjön stod i förbindelse med en större älv som så småningom mynnade ut i havet, var för tillfället vår sjö fullknökad med lekfärgade indianlaxar (grönt huvud, röd kropp). Det var ett skådespel utan dess like.

Efter några dagars vila i sjön simmade de upp i dessa två åar för att leka, det sista en stillahavslax gör i livet. Det var så otroligt mycket lax i sjön att piloten hade svårigheter att taxa in planet. Det kändes som vi körde bil på en gropig grusväg. På stranden satt 14 bastanta brunbjörnar och glodde på oss. Därtill några honor med årsungar. Redan innan vi steg ur planet kände vi problematiken. Hur gör vi nu? Revolvrarna (Colt 45) hade vi med oss, likaså signalskott och en drös med malkulor. Den lukten gillade inte björnarna.

När vi klev i land skingrades nallarna, men uppehöll sig på sandstranden mellan bäckarna under de dagar vi uthärdade på platsen. Den kvällen kände vi oss osedvanligt skraja och absolut uttittade.

Glömmer aldrig den första natten. Mörkt blev det. Indianplasken ute i sjön hördes in i tältet, likaså ett och annat vargtjut och massor med björngrymtade, flåsande och plaskade. Björnarnas fiskestrategiska krumbukter var ett skådespel i sig. När fiskstimmen kom nog nära rusade nallarna rakt ut i vattnet, viftade och slog med ramarna, samtidigt som de vrålade. Ett gäng laxar dog direkt, vilka björnen sedan bar upp på strand, likt hur vi bar in ved som unga.

Tidigt påföljande morgon vaknade jag av att det luktade skit i tältet. Fortfarande mörkt. Jag väckte kompisen i tron att han hade gjort på sig? Han blev sur på mig. Det vi inte visste var att det stod en björn precis bakom tältet. Plötsligt tryckte djuret in hela det väldiga nospartiet mot både ytter- och innertältet, ett par decimeter från min högra axel. Djuret morrade, vilket lät som en gammal dieselmotor. Jag satte upp handen mot björnens tryne och visade kompisen med fingrarna att jag tänkte knäppa till på nosen. Ett sällsynt dåligt skämt.

-Knäpp du nu din jäkel har du knäppt för sista gången, väste kompisen.  Av någon outgrundlig anledning somnade vi igen men vaknade av att det luktade ännu mer dynga i tältet. Återigen kunde konstateras att kompisen inte hade skitit på sig.

På morgonen när vi urtrötta masade oss ur sovsäckarna var skitlukten outhärdlig. Jag drog ner dragkedjan på innertältet och därefter kedjan på ytterduken. Då rasade tre kilo björnskit rakt ner i min halvöppna regnrock? En björn hade helt enkelt bajsat på tältduken, där av lukten.

Tio minuter senare badade jag naken med indianlaxarna. Kompisen kokade kaffe och längre bort stod en nyfiken samling med björnar och kollade in oss.

Under den här resan blev jag också kompis med en alldeles speciell björn som vi döpte till Elsa. Henne återkommer jag till i en senare anekdot. Jag får en saltklump i halsen bara jag tänker på henne.

PS; Hade jag knäppt björnen på nosen hade den säkert blivit irriterad och kutat rakt genom tältet. En natt fastnade en björn med ena klon i ett av tältsnörena, drog till så att halva tältet rasade…

 

                                            gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin.

 

Bilden; Det var så mycket indianlax I farten att vi kunde fånga de med händerna.   

Svanar på G

Råneå Fantastiska tider.

I dessa coronatider gäller det att hitta det positiva, kanske inte så lätt. Jag fick plötsligt för mig att tiden är som gjorda för coronastädning, koll, kasta alla de jobb mm man gjort genom alla åren, både som lärare och skribent. Fem svarta sopsäckar fylldes på nolltid. Tänk hur man sparar.

Nu till det riktigt roliga, något så väldigt uppmuntrande så här i orostider. Vaknade exakt klockan 01.00 i natt (natten mot lördag) av att katten hoppade upp i sängen. Sånt är mysigt, men sen kunde jag inte riktigt somna. Löste lite korsord, katten spann så det dånade i huset. Exakt klockan 01.29 hörde jag ljudet…tut tut- tut tut- tut-tut, allt starkare och som högst rakt över hustaket. SÅNGSVANARNA. Av ljudet att döma var det bara ett par som kom, de första för året. Vilken ynnest att få vara med om ett sådant, jag skulle vilja säga, dramatisk scenario. Då blev katten Sinatra och jag så glada att vi kutade upp i köket och kokade kaffe. VÅREN ÄR I ANTÅGANDE!!! 

                                            gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin

Bilden; Snart är de här på riktigt, glädjespridarna och livsglädjen.

Världsfotografen

Råneå Världsfotografen

Leif Milling, boende i Gimdalen i östra Jämtland, är fotografen som sett världen genom kameraögat. Vi har kamperat ihop under ett halvt sekel, fiskat och tältat tillsammans i mångskiftande miljöer. Favoriten för både honom och mig är och förblir de svenska fjällen. I min kommande krönika på torsdag får ni möte Milling, mannen, myten och legenden som söker tystnaden, friheten och ensamheten. Han har funnits med i den svenska fiskepressen under många år och bland annat tjusat oss med fantastiska bilder. Fram till början på 2000-talet förekom han mest som fotograf i andras böcker, som ”Hemma hos storharren” där jag skrev. Bokförlaget Settern 1981. Sedermera också ett samarrangemang med Lars-Åke Olsson i böcker som ”Ur min flugask”, CEWE-Förlaget 1983 och ”Flugfiske i fjällen” på Rabén och Sjögren 1989.  Våren 2002 kom hans alldeles egna bok, som ”Tusen vak” på bokförlaget Settern. Sen har det rullat på med oförglömliga utgåvor som ”Länge leve flugfisket” 2011, ”Älskade å” 2014, ”Älgkött och peran-ingen vanlig kokbok” 2016, ”Villes bok - en goldenretrievers berättelse om sitt liv som hund” 2018 och senast den stora bildboken ”Catch”, alla utgivna på Ågrenshuset. Väl mött på torsdag.

gunnar@westrin.se

Kjell Höglund och jag

Råneå Kjell Höglund och jag.

Nu har jag förmodligen hamnat lite utanför min nisch här på bloggen. Men som någon vis sade en gång; ”Fiske är inte bara att fiska”.

När jag tog studenten våren 1968 i Strömsund i norra Jämtland bodde jag på byns enda elevhem. Vi var 30 killar och 30 tjejer under samma tak. Naturligtvis fick vi inte bo tillsammans, vilket gjorde livet lite extra spännande. En av mina närmaste polare den tiden var musikern, diktaren och filosofen Kjell Höglund. Dåtiders hade han sitt hem i Rossön i Ångermanland. Jag vet inte hur många nätter vi satt tillsammans och filosoferade om livet och om musiken.

Nu läser jag att musikern och författaren och låtskrivaren Willy Crafoord har gjort en opera med Kjells låtar, en musikalisk berättelse kallad ”Nattropolis”. Jag blev lycklig när jag läste om den nyheten, min kompis, min studentkamrat…äntligen.

Innan han hade lämnat Strömsund, hade han greppat gitarren och munspelsstället. Då var det mest Bob Dylan som gällde, men även Donovan.  Jag tror det var så att ett av hans första uppträdande var i matsalen på elevhemmet. Det var i mitten på sextiotalet som fenomenet Kjell Höglund blev ett med tidsandan.

Minns en gång när han uppträdde i Östersund. Halva Strömsund tänkte komma, många genom att lifta de tio milen?  Polarna och jag kom inte längre än till Hammerdal, tre mil från Strömsund. Den natten höll vi på att frysa ihjäl i skogen. Kjells framträdande, för fulla hus, blev en given succé.

Något år senare bildade några av mina studievänner ”Sällskapet Lajbanerna”, en musikklubb för allmänheten. Kjell fanns naturligtvis med på scenen, där bland andra Fred Åkerström och många av dåtidens populäraste rockgrupper. 

Efter examina behöll vi kontakten med varandra under några år. Kjell embarkerade Stockholm och uppträdde bland annat på båten Af Chapman.  1971 kom hans första skiva ut, finansierad av honom själv. Alstret hette ”Undran”, en LP-skiva utan egentligt fodral, bara en vit ficka och en tom etikett på själva skivan. Han ville ha 10:- för denna. Jag har många hundra LP-skivor från sextiotalet fram till mitten på sjuttio. Den skivan är min diamant i all samling. På utsidan på ”skivomslaget” skrev han bland annat följande; ”Frihet är det bästa ting, som sökes kan all jorden kring. Men bäst som du tror dej fri, drabbas du av nostalgi. Frihet är det bästa ting, som sökes kan all jorden kring. Ty (med)frihet följer ära, fast den orkar du inte bära”.   Live Long and Free///Kjell.

Mer om Kjell Höglund kan du läsa på Wikipedia.

Bilden; Kjell Höglund på elevhemmet i Strömsund 1965.   gunnar@westrin.se

Pimpeltävlingar

Råneå Pimpeltävlingar inför våren!

Pimpelmäster Granström informerar…

Efter förra helgens SM i Värmland är det nu full fart på tävlingar hemmavid hela våren.

På lördag anordnar SFK Luleå sin tävling i Luleå hamn. 4 timmars fiske efter endast abborre gäller.

På söndag är det Skellefteås tur med tävling i Ursviken. Båda dessa tävlingar ingår i Pimpelsport Cup.

Nästa helg är det tävling i Mjösjön på lördag och Jämtön på söndag. Vi är några från klubben som åker till Hamar i Norge för Nordiska mästerskapen.

Helgen 28 och 29 finns det tävlingar på flera ställen.

Sedan kommer helgen 4 april då vi genomför vår tävling på Råneträsket. Här behöver vi allas ansträngning med att ordna priser och fixa hjälp till hamburgerförsäljning. ALLA måste ordna minst ett pris värde minst 500 kronor. I kontanter eller varuvärde. Helst några ännu bättre priser. Till de yngsta har vi i dagsläget bra priser. Pimpelspön, isdubbar och vattenflaskor. Från och med i morgonkväll kommer jag att ha de priser som vi har kvar från Pimpel-SM hemma hos mig. Endera kommer du förbi eller tar kontakt med mig för att se vilka priser vi har. Vem tar kontakt med Tomas Karlsson? Han har lovat att ställa upp på något sätt. Endera kontanter, eller att vi får köpa priser på någon affär mot att han tar kvittot. Så kan du också göra med de företagare du känner till. Senast 1 april vill jag ha priserna till mig. Gärna info tidigare om vad du har ordnat. Tack för det!

Söndagen den 5 april är det DM i pimpel i Överkalix på Djupträsket. Det är tillåtet att provfiska till och med den 22 mars där. Delge varandra hur du upplever det provfisket. Släpp helst tillbaka all fisk när du är där. Lagen i de klasser som har mer än 3 deltagare utses via placering på Lulenappet nu på lördag. De 3 högsta placeringarna bildar lag 1. De som placerar sig mellan 4 och 6 plats bildar lag 2och så vidare. Det gäller i första hand Herrveteraner och Äldre herrveteraner. Anmälan till DM blir så att jag anmäler ALLA. Kan du inte komma eller tänker avstå meddela mig detta. Senast 25 mars vill jag ha besked om att du inte kommer.

Vår pimpeltävling i Kängsön blir av sista söndagen i april. Där behöver vi hjälp med försäljning avhamburgare. Vilka kan tänkas ställa upp? I dag tisdag har Erling startat upp ”Dagledigas” på Furufjärden. Samling 09.30. Tävlingstid 10-13. Håll koll på vilka dagar som gäller i fortsättningen.

 

Stig Granström (Ordförande i Råneå Sportfiskeklubb).  granstromstig@gmail.com

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR

/**/