Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Myggparadiset

Råneå Myggen är Guds gåva till mänskligheten.

 

Även den här försommaren kuggande ekologin inte riktigt igenom. Ett sådant ”maskingfel” var att exempelvis den svartvita flugsnapparen kom något tidigare än, ngn tid innan de första myggorna hade kläckt. I min trädgård har jag ett tiotal holkar, som genast embarkerades av ett gäng stridbara flugsnapparhannar. Några dagar senare kom honorna. Fågelsångerna började rulla runt träden, allt var frid och fröjd, men var var maten, dvs myggen? Om jag inte missminner mig den förra sommaren så blev det inte en enda unge i holkarna. Tragiskt var det hur som helst. När jag rensade holkarna fanns det okläckta och naturligtvis kalla ägg i fyra av holkarna. I en annan holk låg två döda ungar.

Till slut kom maten till trägården i alla fall och en morgon fullkomligt kryllade det av nykläckta mygg, värmen kom och med de också en drös med intressanta fjärilar, som den vita rapsfjärilen och nässelfjärilen. Nu blev det plötsligt fart på snapparna, som flög kors och tvärs genom trädgården, oftast med näbben full med insekter. Någon tid senare tystnade fågelsången, ungarna var på väg. Ibland känns ekologin vara särdeles underbar.

Det ska bli intressant att utforska hur fiskarna har det i våra vatten. I Tornedalen var min favoritharrjokk förra året den här tiden totalt tom på vatten, vilket naturligtvis har skadat reproduktionen av, i det här fallet, harrbestånden. Det ska bli verkligt spännande att se hur fisklivetv ter sig det här året. Mer om detta senare. gunnar@westrin.se

 

Bilden///Holken. Bästa sättet att komma undan en viss myggklåda är att sätta upp många fågelholkar, resten sköter naturen.  

Sptemberflugan

Råneå Den dykande flugan - Européa 12 med guldskalle.

Nattsländeimitationen Européa 12 ( E12) är förmodligen en av våra mest kända flugmönster. Den är framför allt en måstefluga för alla som gillar att fiska fluga på harr. Flugan kallas Européa 12, inte med tanke på krokstorleken utan, därför att den en gång it iden var den 12;e flugan i en serie som gjordes av fransmannen Tony Burnand.

När jag studerade insekter fann jag att det fanns en drös med olika typer/arter av nattsländor, som många hade lite olika strukturer på fortplantningen. Där fanns bland annat de mer vanliga äggläggande honorna, som doppade bakkroppen ner i vattnet och lade några ägg. Andra simmade omkring som små båtar, men det intressantaste var de dykande nattsländehonorna, de som fäste sina ägg på någon sten eller på någon undervattensväxt. Ovan nämnda exempel är lindrigt uttryckt livsfarliga för sländorna, eftersom fiskarna gärna tar de. Då bildas ett vak. Det var då jag undrade om man inte kunde binda en dykande nattslända, dvs en normal bunden Européa 12 med guldskalle, dvs där guldskallen skulle vara tyngden som fick ner den under vattenytan. Det går självklart lika bra att förtynga flugan med koppartråd, vilken lindas på kroken innan själva kroppen binds in.

Jag har haft rent orgiastiska fisken med denna den dykande nattsländan, framför allt när sländorna lägger sina ägg senare i juli.

 

Européa 12 med guldskalle.

Upphovsmän; Tony Burnand/Gunnar Westrin.

Imitation;      Äggläggande, dykande nattslända. 

Krok;            8-12.

Bindtråd;      Svaret, brunt eller gult bindsilke. Vinrött är också snyggt.

Kropp;          Innan kroppen binds trär du på en passande guldskallekula. Därefter påbörjas dubbingarbetet, dvs man binder in med hår eller ull som man formar mellan tummen och pekfingret. Själv föredrar jag en kropp i gult och brunt. Bra dubbingmaterial är Fly-Rite. Katt- eller hundhår går också bra. Vill man få ner flugan ännu snabbare kan man innan dubbingjobbet linda på några varv med koppartråd.

Vinge;           Gängse material för alla former av material, helst bröstfjäder från gräsandshona. Vingen ska vara hustaksformad och följa kroppen.                 

Hackel;         Ljusbrunt kraghackel som binds kragformat (se bilden). Bra är ett något längre och mjukare hackel, eftersom den ska dyka.   

Huvud;          Lackas efter behov med klarlack.

Info;              Den flytande Européa 12 fanns i NSD som månadens fluga för mars 2017

 

                                            gunnar@westrin.se                       -Gunnar Westrin-  

Svårfiskat

Råneå  

Som vanligt rasade sommaren iväg med en blixtens hastighet. Höga vattenflöden och instabilt väder har gjort sommarfisket till ett stundtals nagelbitande vågspel. Men som vanligt fanns det små glimtar av perfekt väder, vakande fisk och skrattande kompisar. Första fjällresdan blev en sådan eskapad, där de flesta fiskarna togs under den första dagen. Det var i början på juli som det mesta av det bästa hände, innan nya högvatten spolierade de drömmer vi bar med oss. En bild jag inte glömmer är när kompisen Halvor släppte tillbaka en gigantisk röding. Men som sagt, fiske är inte bara att fiska, det är så mycket annat. Fiskade man med de rätta polarna spelade det ingen roll om det tokregnade resten av veckan. Nu har Westrin hur som helst landat och bloggen kommer genast att få ett nytt liv.   

Rekordabborre

Råneå SVERIGES GENOM TIDERNA LÄNGSTA ABBORRE TOG NATTEN MOT DEN 14 JUNI AV FISKEGUIDEN EMANUEl SWÄRD. 61,5 CM!!!

http://www.fiskejournalen.se/sveriges-langsta-abborre/

Skogen glesnar

Råneå Hur har vi det med ekologin?

Om vi tittar lite närmare på den här bilden ser vi att vajan med kalven springer runt på en ny avverkningsyta. Bilden är tagen den 4 juni i de förr så prunkande skogarna av Råne älvdal. Var jag än vänder mig numera, hem till gamla Jämtland, eller norrut till byar som Mårdsel, Nattavarra eller varför inte Jokkmokk, glesnar betänkligt skogen. Kalytorna växer till sig med en rasande hastighet, vissa vill kalla de föryngringsytor, det gäller att hitta det mest positiva ordvalet för destruktionen.  På många ställen finns bara storstenig moränmark kvar. Det kanske inte är så underligt att allt fler vilda djur, men även renar drar sig ut på vägarna. Numera är det heller inte alldeles ovanligt att björnar letar sig in i samhällen. När skogen försvinner måste skogens djur förflytta sig. Det behöver man inter vara ett geni för att begripa.

Jag tänker på renen med den lilla kalven, naturligtvis ett av många offer för storskogsbrukets eller industriskogsbrukets härjningar. Hjulspåren efter processorerna är iögonfallande. Ett varmare klimat försvårar för jättemaskinerna att komma fram på allt svagare tjäle. Bäckar raseras och vill det sig riktigt illa tar den korsande bäcken en ny väg, ett onaturligt lopp efter något djupt hjulspår. Öringbestånden mår extra dåligt av att strandbårder raseras.

Det är synd om renen och synd om kalven som naturligtvis i förlängningen tar skada av kalhyggena. Laven försvinner, inte bara på marken utan också i träden. Läste en skrämmande artikel om storskogsbrukets härjningar, som tycks öka ju längre ut i det vi envisas med att kalla vildmarken, den trakt vi förr kallade riktig urskogstrakt. I artikeln kunde läsas att om vi fortsätter i samma takt med avverkningarna som nu, har vi ingen riktigt vild skog kvar om tjugo år, förutom i reservaten. Konstigt därför att vissa politiker går ut och predikar att vi måste ta ut mer skog än vad som redan görs idag? Jag lider med vajan och den lilla oskuldsfulla kalven. Så länge som ekonomin går före ekologin har naturen ingen chans.

gunnar@westrin.se

Månadens fluga (juni)

Råneå SL-Stekel – myrgodis för harren.

Månadens fluga för juni 2017, exklusivt för NSD.

 

Ordet SL-stekel betyder ”Sveneric Loodhs Stekel” och kan sägas vara helt oumbärlig för framför allt harrfiskaren. Genom åren har det också visat sig att just imitationer av allehanda steklar har attraherat framför allt harren.

Forskningen har funderat på harrens egenartade doft under många år. Det finns ingen fisk som luktar/doftar som en harr, timjan har forskningen menat. Därför har arten alltid burit det latinska namnet Thymallus thymallus. Det fanns dock en tid då vi trodde oss har två arter av harr i Sverige, dels den som kallades Thymallus vulgaris (vanlig) och dels ovan nämnda med namnet Thymallus thymallus. Detta berodde förmodligen på att vi kallade dessa arter för blåharrar, respektive gråharrar. Gråharrar i norr, fjällen mm och blåharrar söderut i älvar och efter kusten. Sedermera kan konstaterats att vi har en art av harr hos oss, den europeiska arten, där av namnet Thymallus thymallus.

Sveneric Loodh var en synnerligen framgångsrik flugfiskare, flugbindare och framför allt en världsberömd knivslöjdare, boende i Hassela i Hälsingland. Har har varit upphovsmannen till många numera klassiska flugmönster, som Pastorn, Bradshaws Fancy variant och SL-stekeln.

Det finns en gren av forskningen som menar att harrens egenartade doft kan bero på intaget av myror, där den starka myrsyran har satt smaken/doften. Den teorin är förmodligen lite väl långsökt, eftersom harren har samma smak/doft på fjälltrakter där myror inte finns.  

Det viktigaste greppet man gör när man binder en stekelimitation är att midjan mellan bak- och mellankroppen är synlig, ett tecken som förmodligen kan trigga hugginstinkten.

Myror och andra steklar räknas in i gruppen ”terrestrials” det vill säga till de insekter som har fötts på land, det vill säga landbaserade insekter. Hur kommer de då ut på vattnet?

Efter ett kraftigare oväder med regn och blåst har en del av de mer strandnära myrorna helt enkelt blåst ut i vattnet. Sammaledes kan en drös med myror hamna i vattnet efter ett högre vattenstånd. Jag har genom åren märkt att harren är särskilt förtjust i döda och halvdränkta myror. Det är de tiderna som allehanda myrimitationer passar som bäst.

 

SL-stekel.

Upphovsmän; Sveneric Loodh.

Imitation;     Myra eller annan stekel. 

Krok;           Krok i storlekarna 12-18.

Bindtråd;     Svaret bindsilke.

Kropp;         I det här fallet kan vi säga att den aktuella bindkroppen, som egentligen är bak- och mellankroppen, består av bakkroppen, en midja och mellankroppen. Framkroppen är alltid huvudet. Man börjar alltid bindningen med bakkroppen som dubbas med svart dubbinggarn, kan vara allt från svart katthår till Poly 2 material. När detta är gjort, dvs en dubbing av halva bakkroppen avslutar man med att binda in ett lämpligt hackel i midjan, snurra runt nga varv och bind fast. Därefter dubbar du in ett brunt ullmaterial av kanske typen Fly-Rite eller annat lämpligt dubbingmaterial, fram till där du vill avsluta med ett huvud. Jag använder för det mesta Fly-Rite.  Bakkroppen svart Fly-Rite #2 Black och framkroppen Fly-Rite #28 Dark Reddish Brown.                 

Hackel;         Midjehacklet kan vara brunt, svart eller Grizzlyhackel (svart och vitt). 

Huvud;         Lackas efter behov med klarlack.       gunnar@westrin.se 

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR