Logga in

Gunnar Westrin

Fiskebloggen

Treriksröset lockar.

Råneå Treriksröset påminner mig om grannländerna.

På höstkanten tog vi tag i en sak vi snackat om i åratal…att äntligen tsa på sig skorna och ta sig till Treriksröset. Lite konstigt är det hur som helst att många av oss som bor i norr aldrig har varit framme till röset mellan de tre nordliga länderna, men att många turister söderifrån och folk utomlands ifrån har varit dit. Det kanske ligger för nära?

Kontentan blev i alla fall att hustru Gun och svåger och världsresenären Bengt Enbuske (som naturligtvis hade varit dit en gång för många år sedan) och jag hoppade i bilen i Siekasjärvi norr om Övertorneå och styrde norrut. Det blev en bilresa fram till Kilpisjärvi på den finska sidan och tillbaka på snudden 90 mil, för att gå inalles 6 km, dvs 3 km enkel vandring mot röset. Låter lite knäppt, men så har vi det med avstånden i norr. Båten över sjön styrdes som vanligt med den äran av skeppare Kalle, en kul kille med rävar bakom bägge öronen.

Vandringen mot röset är lättgången, bred är turiststigen med få knappt märkbara backar, vare sig upp eller ner. För min egen del kan det vara så att jag inte har gästat röset pga av mitt intresse för sportfisket. Däremot har jag fiskat mig norrut från Råstojaure, på en trakt som brukar kallas Toipal.

Men det var trots utelämnat spö en trevlig dag med familjemedlemmarna, skönt avslappnad verksamhet, lite fotografering över trevliga vyer, matsäck och en del botaniska lvningar. Ingen nedskräpning på hela sträckan. Vackert.

Kilpisjärvi har verkligen blommat upp av den allt mer ökande turismen. Nya kåkar och affärer tycks ha vuxit upp som svampar ur marken, kommersen var livlig.

                                                                                                                    gunnar@westrin.se

   

 Bilden; Klassiska Treriksröset lockar många turister varje år.

Pier och gäddan

Råneå En mästare på gäddfisket.

Den 24 januari startar jag upp årets månatliga krönikor med ett möte med Pier Rynbäck från Råneå, en fiskeintresserad kille som är sällsynt skicklig på det vi idag kallar predatorfisket, det vill säga ett fiske på i första hand gädda, abborre och gös, dvs rovfiskar som vi felaktigt har kallat gruppen.  Predatorfisket har blivit det nya stora begreppet inom både nationellt och internationell sportfiske. Pier är en som verkligen har tagit sig an den delen av fisket med den äran. Pier föddes och växte delvis upp i Puoltikasvaara i närheten av Kaitumälven och det var pappan som lockade med honom och bröderna på fisket. Efter det att familjen flyttat till Råneå blev Råneälven det självklara vattendraget för brödraskaran.  Pier började i min klass på mellanstadiet och resten kan väl sägas vara historia. Kuriosa är i alla fall att alla tre bröderna har fått gäddor i Råneälven mitt i byn på över 12 kilo.  Paradiset var funnet. Då träffs vi den 24 januari, mitt i vintern men nära till fiskedrömmarna.

BILD; Pier är en erkänd mästare på att fånga stora gäddor.                  Gunnar Westrin

gunnar@westrin.se  

info@prfoto.se  

www.prfoto.se

Reklam

Råneå REKLAM!

Årets (2019) reklam i brevlådan var något lättare/mindre än 2018. Årets ”skörd” under den sista månaden innan jul, dvs 24/11-24/12 var nästan exakt 3,5 kilo. Statisk visar att vi är ungefär 5 miljoner hushåll i landet.  Hur många brevlådor vi har kan vara mer osäkert. Om vi enkelt räknar på detta blir minimisumman ca 17,5 miljoner kilo!? En statistik man kan bolla med hur mycket som helst. Hur många träd skulle den siffran motsvara, även om en hel del av papperet har tagits från återvinningen?  Samtidigt måste man lägga till förtjänsterna, ex för de som bär ut reklamen, som privatpersoner, Post Nord mf? Reklammakarna tjänar sina pengar och naturligtvis handeln. Intressant skulle vara att veta hur reklamen läsas och hur mycket hushållen tjänar. Har en känsla av att den största förtjänsten ligger hos producenterna och inte hos konsumenterna?  Liksom själva grundidén. Reklam på papper i brevlådor eller reklam på webben?  

Avslutningsvis; Reklamhögen den sista månaden 2019 har minskat något med åren, från rekord upp mot fem kilo till årets 3,5 kilo. Antingen har reklamen avmattats via brevlådan eller så har delen på webben ökat?  Om så skulle vara fallet kan man tänka sig att den äldre generationen läser reklam från lådan och att den yngre tar in budskapet på webben, ngt generaliserande? funderar en lekman.

gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin.

BILD; Årets skörd (24/11-24/12- 2019).        

Sjuka fiskar

Råneå Sjuka fiskar.

Läser om flera sjuka fiskar i våra vatten och att även öring och sik har drabbats. Jag blir inte alls förvånad, bara ledsen och förbannad. Vi kan inte längre köra rejset med att det är normala cykler, framför allt inte när ”sjukan” också sprider sig över arterna. Flera forskare, bland annat kemiprofessorn Lennart Balk, har visat att det är b-vitaminet Tiamin som fattas, allvarligt eftersom ämnet styr det viktigaste funktionerna i kropparna, inte enbart hos fiskar utan även hos däggdjur och människor. Har en känsla av att forskare inte alltid tas på fullaste allvar. Ett problem som kan uppkomma, och som sinkar framstegen, är att olika forskare inom samma gebit och problematik, alltid måste kämpa och fajtas om den personliga åsikten, även mot andra forskare, vilket försenar framstegen. Nu måste staten öppna pengapåsen och se till att forskarna får gå hela linan ut. Vi kräver svaret; Varför minskar Tiaminet?! 

Sommaren 2015 var inget undantag. Polaren och jag var sedvanligt uppe på Sandåslandet norr om Kiruna och fiskade ibland annat i kvoterade favoritån Tavvaätno (Davvaeatnu). Under den veckan fick vi 5-7 harrar som var anfrätta med stora ”mögelfläckar” på kroppen, stora som gammeldags femöringar. Vi hittade också en död gädda på stranden som var översållad med samma epidemi. Detta har jag påtalat. Då ska ni veta att detta var första gången som jag såg eländet på Sandåslandet, efter mer än 40 år på trakten. Även 2017 hittade jag några smittade fiskar och en död harr med samma åkomma efter stranden.

Under året 2015 fick jag också flera påringningar om döda harrar efter Lainioälven, samma system som Tavvaätno. Även så vinglande fiskar som var nära döden rapporterades? För första gången sedan jag kom till detta fantastiska vildmarksland, dvs under lumpen 1968, för att därefter vara där kontinuerligt sedan 1971, gick laxen hela resan upp till början på Tavvaätno. Detta skedde också 2015. Den mest häpnadsväckande påringningen var en observation i greningen Kaitumälven/Kalixälven, där flera ruttnande laxar blev ”kalasmat” åt bland annat skrakar. Skräcken var att runt de surnande fiskarna, och i räjongerna i närheten, flöt det också ett antal döda skrakar och skrakungar?!

BILDEN; Smittad harr.     gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin.       

Harrkyssen

Råneå Anekdot för januari 2020.

Jag har genom åren haft ett särskilt årstema på bloggen här på NSD, förutom alla nyhetsinslagen och personliga kommentarer.  Det år som nu nalkas blir inget undantag. Vissa år har jag haft månadens fiskeprofil, olika flugmönster och senast har det handlat om året 1969. Nu hade jag tänkt mig att bjussa på en anekdot i den första bloggen varje månad. Anekdot kan betyda en kort historia, gärna med lite humor. Det har ju onekligen hänt ett och annat genom alla åren…och naturligtvis är allt sant. 

HARRKYSSEN.

Jag kommer inte längre ihåg varför några fiskekompisar och jag började med fasonen att kyssa den krokade harren på huvudet innan den släpptes tillbaka. Någon form av kärleksförklaring var det säkert. Nåja, nu var det enbart harren som fick sig en puss utan även andra arter, som både öringar och rödingar.

Minns Ni att för länge sedan hade vi Café Luleå på TV. Dåtiders jobbade den kände naturfilmaren Göran Emerius på Sveriges Television i Luleå, en enorm tillgång för företaget. En dag fick han i uppgift att åka till Tornedalen för ett möte med mig. Café Luleå ville ha en liten filmsnutt om harrfisket i en speciell jokk och jag skulle sköta spöet. Det fick bli min gamla favorit Isojoki mellan byarna Ylinenjärvi och Soukolojärvi.  Dagen var vacker, ljudteknikerna fixade ljudet och Göran trimmande kameravinkeln. Kameran rullade på, allt medan Westrin svingade ut flugan över det lilla bäckselet. Här kan inflikas att det alltid är svårt att få en fisk till hugg, framför allt när man står framför en kamera. Jag vet av erfarenhet efter en del filmer i genren.

Den här gången gick det i alla fall relativt snabbt undan och när den första harren sopade på kändes jobbet redan vara gjort. Försiktig krokade jag av fisken och kysste den som vanligt på huvudet. Då gick plötsligt alla propparna;

-Va fan gör du! Skrek Göran och stannade snabbt kameran. Ska du bita ihjäl den?! Tumultet lade sig så småningom och nya statuter anslogs.

- Gör inte det där igen, mumlade Göran med visst eftertryck. Ta en ny harr, kroka av den som vanligt folk gör och släpp den sedan. Thats it! Enkelt som en plätt.

Så enkelt var det nu inte och jag minns fortfarande hur jag fick slita för nästa fisk. Det tog minst en timme och kallsvetten lackade nog inte bara hos mig.

Några år senare gjorde SH-Vision med fd SvT-filmaren Stefan Holm i spetsen en film för TV2 som hette  ”Från fjäll till kust - en flugfiskeresa i Norrbottens län”. Vi var tre om den filmen, Stefan filmade, salig Mats Hagberg redigerade och jag fungerade bland annat som speaker och textförfattare. Filmen visades på TV2 den 27/6 och 31/12 1994.

Aftonbladet jämförde oss med ”Grabbarna på Fagerhult”, populärt TV-program i början på 90-talet (Jan Guillou, Leif GW Persson och Pär Lorentzon). I texten klargjordes också att det var ovanligt korkat att kyssa fiskar och att en engelsk studie hade visat att man kunde få i sig en dödlig bakterie. Ridå!

 

gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin

  

BILDEN;  Norrlandsvarianten av grabbarna på Fagerhult; Stefan Holm, salig Mats Hagberg och Gunnar Westrin under inspelning  av ”Från fjäll till kust” 1992.  

Anekdoternas år

Råneå En anekdot får människan att le.

Jag har genom åren haft ett årstema på bloggen här på NSD, förutom alla nyhetsinslagen och personliga kommentarer.  Det år som nu nalkas blir inget undantag. Vissa år har jag haft månadens fiskeprofil, olika flugmönster och senast har det handlat om året 1969. Nu hade jag tänkt mig att bjussa på en anekdot i den första bloggen varje månad. Anekdot kan betyda en kort historia, gärna med lite humor. Det har ju onekligen hänt ett och annat genom alla åren. Nu gäller det bara att minnas de, annars får jag ta till dagböckerna, och naturligtvis är allt sant.

                                            gunnar@westrin.se             Gunnar Westrin

Bilden; Att kyssa en harr på huvudet och sedan släppa den tillbaka blev bara för mycket.

Foto; Leif Milling.

Gunnar Westrin bloggar om svenskt och internationellt sportfiske, ekologi och biologi. Fakta om Gunnar Född: 1946 Bor: Råneå Yrke: Lärare och författare Gillar: Flugfiske Familj: Gift, ett barn Kontakt: gunnar@westrin.se

BLOGGAR