Nyfikenheten, längtan efter omväxling och lusten att prova nya saker har gjort Gunhild Tjikkom till en mångsidig och nytänkande slöjdare. Hennes stipendieutställning i Sameslöjdstiftelsens hus i Jokkmokk består av verk i många olika tekniker.

– Jag vill visa bredden av det jag håller på med, den är min styrka. En slöjdare sa ”men Gugge, du ska fokusera på en sak, då blir du bäst”. Men jag känner inte att jag vill vara bäst, jag vill vara bra. Jag vill känna lusten, tänka ”åh vad kul, kanske jag ska göra en sån där”, och så tittar jag vad jag har för material. 

Hennes hantverk är gediget, gjort från grunden. Hon garvar skinnet själv, tar bällingar från renens ben och ritar egna mönster till sina vävnader. Tidigare gjorde hon även sin egen sentråd – tills tandläkaren sa stopp för att tänderna blev skadade. 

Artikelbild

| Fladdermusfåtölj i skinn och lulesamisk docka.

Hon har alltid varit intresserad av hantverk.

– Mamma sydde och stickade, och sydde kläder åt oss ungar. Hon kommer från Stockholm och gifte sig med pappa som kom från Storlule. 

När Gunhild Tjikkom var 43 år sa hon upp sig från jobbet på lasarettet och sökte in på Samernas.

– Och så kom jag in. Det var en lycka. Jag hade Elsa Aira som lärare, hon var fantastisk.

Artikelbild

| "Giessam/Liten syväska"

Under utbildningen fick hon även prova rotslöjd med Ellen Kitok.

I utställningen finns allt från klädesplagg och skålar, kuddar, väggprydnader och bälten, till en fladdermusfåtölj i skinn. Det är verk i skilda tekniker som finsk väv, skinnsömnad, tenntrådsbroderier –  och rotslöjd, för att hylla kvinnan som gett namn till Asa Kitok-stipendiet. 

Artikelbild

| "Dållå/Eld"

Det centrala i slöjdandet varit att få lära sig sånt hon inte visste innan – och att kunna ge vidare till nya generationer:

Vid Minoritetsfestivalen i Gällivare hade hon med sig en lånad liten vävstol för att besökande barn skulle få testa. Tioåriga barnbarnet Isis ville prova.

Artikelbild

| Gunhild Tjikkom.

– Jag såg på hennes ansiktsuttryck att hon tyckte om det. Nu har jag egen liten vävstol där hemma. ”Tror du, farmor, att jag kan väva en liten matta”, frågade hon när hon såg vävstolen. Jag är glad att hon kom till mig, att det var hon själv som ville. 

Alla föremål är märkta med det speciella bomärke som Gunhild Tjikkom fick ärva efter sin pappa. 

Artikelbild

| Gunhild Tjikkom.

– Det betyder ”Tjikkom”, och jag försöker sätta det på det mesta jag gör.  Sen får kanske någon av mina söner ärva bomärket – eller Isis, säger hon och ler.

Fotnot: 2020 års Asa Kitok-stipendiater är Karin Vasara, och Ingemar Isaksson.