Insändare Budgetförslaget för Luleå kommun styrs av ekonomism. Kommunens finansiella målsättningar har upphöjts till ”lag”.

Kommunens överordnade mål är numera att det årliga överskottet i driftsbudgeten ska nå upp till 100 miljoner (två procent av samlade skatter och statsbidrag). Detta ska uppnås utan skattehöjning. Nettoinvesteringarna begränsas till max tio procent av skatter och statsbidrag, drygt 400 miljoner. Kommunens soliditet ska vara oförändrad.

När dessa mål blir ”lag” blir kommunens utgifter det enda som tillåts variera i ekvationen. Därför ligger nu sparkrav över alla nämnder på sammanlagt cirka 300 miljoner under tre år. 200 miljoner är preciserade för nämnderna medan 110 miljoner är ett opreciserat sparkrav som kommundirektören ska fixa på något sätt.

En effekt är att klyftorna ökar mellan stad och land. När ekonomismen styr så betraktas varje enskild verksamhet i ett kortsiktigt perspektiv. Då ses skolor och förskolor på landsbygden som dyra och olönsamma att driva vidare. Vänsterpartiet menar att stad och landsbygd behöver varandra och att en levande och växande landsbygd är en långsiktig tillgång för hela kommunen.

Vänsterpartiet anser att en bevarad och utvecklad välfärd ska vara huvudmålet. Medborgarnas behov ska styra och politiken ska göra sitt bästa för att ta fram de resurser som krävs för att bygga en jämlik, jämställd och långsiktigt hållbar kommun.

Budgeten ska vara i balans, inkomsterna måste vara minst lika stora som utgifterna. Däremot behöver kommunen inte bygga upp stora överskott.

Vi vill freda skolan, vården, omsorgen och kulturen från nedskärningar. Kommunal välfärd är en central del i arbetet för trygghet, jämställdhet och jämlikhet. För att klara detta behöver vi långsiktigt höja inkomsterna till kommunen. Hur gör vi det?

Det bästa sättet att finansiera välfärden är att höja statsbidragen till kommunerna. Statsskatten kan utformas så att de rika får betala en större andel. Tyvärr verkar denna väg stängd år 2020 då regeringen väljer att ge stora skattesänkningar åt de allra rikaste. För Luleå förstärks det negativa av att kommunen förlorar på förslaget till ny kostnadsutjämning mellan kommunerna.

Det sämsta sättet att finansiera kommunal verksamhet är att höja avgifterna inom skola, förskola och äldreomsorg. Det drabbar människor med små ekonomiska marginaler, vilka får betala en större del av sin egen omsorg själva. Moderaterna och socialdemokraterna har höjt just sådana avgifter som en del i sparpaketen.

Återstår så höjd kommunalskatt. Problemet är att kommunalskatten är proportionell och därmed slår även mot medborgare med låga inkomster. Men oftast är det samma grupper som också drabbas hårdast av direkta nedskärningar inom skolan, kulturen, äldreomsorgen och arbetsmarknadspolitiken. I valet mellan direkta nedskärningar och en skattehöjning så kommer vi att välja skattehöjningen om det blir nödvändigt. I nuläget ser det ut som att en skattehöjning i kommunen kommer att behövas från år 2021 om inte påtryckningarna mot regering och riksdag leder till höjda statsbidrag.