Mikaela Omark, 42 år, Övertorneå/Luleå.

Historieintresset har funnits inom mig så länge jag kan minnas. Det kan ha att göra med att jag alltid blivit matad med historier från olika håll, både i form av böcker hemma och folk omkring mig i Övertorneå. Jag har ett intresse av att gräva och forska i saker jag hör, jag vill liksom gå till botten med historier. Som nu senast när en fyrmänning till mig hörde av sig. Hon bor i Oregon i USA och hade hittat brev som hennes farmor fått från släkten i Kuivakangas efter hon flyttat över till USA. Fyrmänningen ville att jag skulle översätta dem från finska till engelska.

I ett av breven stod det om ett mord i Tärendö som stod just hade skett när brevet skrevs. Tack vare att brevet var daterat kunde jag se att det hänt 1915. Jag fullständigt sögs in i historien om mordet. Som tur är finns det mikrofilm av tidningar från den tiden, så Haparandabladet berättade en hel del om mannen som ska ha dräpts och slängts i älven. Två män och en kvinna häktades för det hela men jag har ännu inte funnit om de dömdes eller ej.

En annan rolig grej var när jag förra sommaren fick tips av några äldre att det fanns en sten någonstans i Torne älv som kallades för Pirrikivi. Jag frågade då på Facebook om någon visste var den fanns och fick en som visade mig den. Efter det började en massa andra tipsa mig om stenar som bär namn. Hittills har jag funnit sju stycken.

I min farmors hemgård finns ett fotoalbum som är över hundra år gammalt och fyllt av porträtt på numera okända människor. Jag ser det albumet som en gåta att lösa och får ledtrådar här och där. Jag var nyligen hem till en vän som visade en bild av sin farmor, och den bilden finns även i albumet. Spännande!

Det här historieletandet ger mig väldigt mycket då jag får leta som en detektiv i gamla arkiv och fara runt i nutid för att leta historier om människor och platser. Så kan det nog fortsätta hela livet tänker jag, att slumpen för mig in i historier av olika slag.