TEATER

Varjoitten voima – Skuggornas kraft

Tornedalsteatern

Artikelbild

| Annelie Skogsberg och Anton Hennix Raukola.

I rollerna: Anton Hennix Raukola, Nikolai Äystö Lindholm, Nellie Skogsberg, Erling Fredriksson

Regi: Lena Engqvist Forslund

Musik: Erling Fredriksson

Textat till svenska

Nypremiär i Erkheikki Folkets hus lördag 8 februari

 

Enligt folktron kunde man bli skogstagen, vilket var nästan värre än att gå vilse i den. Märkliga metamorfoser kunde alltså ske.

Nu har Tornedalsteatern tagit sig an temat utifrån en novellsamling av Torne Lappmarks-författaren Erik Kuoksu. I den möter vår ”logiska”verklighet en osynlig värld med egna lagar. Lena Engqvist Forslund och Nellie Skogsberg har bearbetat två av novellerna till föreställningen "Skuggornas kraft". Spännande läsning har blivit mångbottnad dramatik med spänst, konkretion och ännu större djup.

I "Tallarna på Supasvaara" vandrar de unga vännerna Henrik (Anton Hennix Raukola) och Moa (Nellie Skogsberg) till en talldunge, Henrik måste ju få se de speciella träden. Vägledning får de av Den gamle mannen, även han spelad av Anton Hennix Raukola vilket bär stor betydelse. Mannen beskriver vägen lite rörigt, under affekt. Men Henrik känner sig upprymd så fort de kommer iväg,  fylls av märklig energi. Och så vandrar de –  och plötsligt händer något oförklarligt. I polisförhör kan Moa inte förklara vad.

I "Isän ääni" (Faderns röst) har den unge EU-kommissionären Claes (Nikolai Äystö Lindholm) köpt en gammal gård i Saivomuotka där predikanten Raattamaa bott på sin tid. Ett fantastiskt ställe, rena kapet, säger Claes till Vännen (Anton Hennix Raukola) vid hans första besök. De badar bastu, dricker öl, pratar i mun på varandra.

Ända tills att Claes sjunker i mörka tankar om husköpet och den frånvarande fadern, ett tomrum i hans liv. Och nu fylls detta tomrum med magisk kraft såsom det bara kan ske när teaterkonsten fångar det väsentliga i maktutövningens, livets och dödens svårutredda väv. Vännen ställer frågor till Claes och byter successivt skepnad från stödjande vän till någonting annat. I alla fall får publiken i Erkheikki Folkets hus se undret när skådespelare blir sina rollfigurer och ordet blir till kött. 

Oförglömliga rollprestationer i en noga genomtänkt helhet när spelet startar på riktigt.

Föreställningen spelas i Kiruna, Juoksengi och Risudden i februari samt i Säivis, Luleå och Haparanda i mars.