Kompetenta, driftiga och skärpta kvinnor som tar plats i offentligheten är ofta utsatta för ett massivt förtryck, trakasserier, förföljelse, lögner, misstänkliggörande och förtal.

”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”. Poeten Edith Södergrans ord klingar så välbekant sanna, men också tidlöst sorgliga när kvinnor i offentligheten idag 2020 nagelfars och smutskastas.

Mönstren kring ifrågasättandet är ofta dolda värderingsmönster, som alltid är emot stora värderingsförändrande rörelser och de personer som driver detta.

Detta känner vi igen från historien, oavsett om vi talar om kampen för kvinnors rösträtt, striden mot kolonialism och apartheid, medborgarrättsrörelsen eller kommunen och socialnämnds mål och verksamhet.

Först ignoreras personen/ verksamheten därefter förlöjligas den och attackeras och efterhand blir den accepterad som en självklarhet av andra människor, media och samhället.

Besattheten som inriktas på enskilda politiker och dess person är ett slags jämställdhets deja-vu känsla.

Hatarna och rättshaveristerna drar sig inte för att sprida lögner, förtala och trakassera. Detta stöds även av media som utan jämställdhetsglasögon inte ser mönstren.

Varenda epok av kvinnor genom hela historien som inte gjort sig mindre än de är - alltifrån rösträttskämparnas suffragetter till vassa yrkeskvinnor och politiker som inte ber om ursäkt för sig själv - har bemötts på samma sätt.

De begår patriarkatets värsta dödssynd att inte behaga, utan ta sin egen röst på allvar att vara tydlig och kompetent. Då straffas man hårt.

Forskning inom psykologi och ledarskap har länge studerat hur kvinnors allvar, kompetens och framåtanda provocerar.

Professor Victoria L Brescoll vid Yale University har i sin forskning sett på hur kvinnors allvar, drivkraft och professionalitet bryter mot traditionella könsroller i alltifrån yrkesliv till politik.

Kvinnor är fortfarande dömda att behaga, vara familjens och känslornas nav, och alla relationers upprätthållare. Att bryta mot stela gammaldags normer, inte behag patriarkatet och stå upp för sin egen röst med allvar och skärpa, det provocerar!

Vi behöver alla se detta mönster och tillsammans stå upp för kvinnor och flickor som tar plats i offentligheten. För vi behöver många fler förebilder, kvinnor och flickor som tar sin plats samhället, yrkeslivet och politiken.

Men det gäller att aldrig ge upp! Vi vet att vi kan förändra tillsammans och göra våra kommuner och Norrbotten till en fin plats att leva och verka i. Vi behöver fler kvinnor i ledande positioner i alltifrån arbetsliv till politik! Vi behöver fler män som står på kvinnornas sida och tar kampen för jämställdhet och lika värde. För vi vet att jämställdhet är Norrbottens viktigaste tillväxtfråga.

Margret Mead, en amerikansk antropolog, skrev mycket klokt:

” Tvivla aldrig på att en liten grupp engagerade medborgare kan förändra världen. Det är faktiskt det enda som någonsin gjorts”